Hemmaövningar

Vem gör hemmaövningar klockan 02.00 natten till Juldagen? Jag.
Varför?
Jag googlar korsband, kollar in korsbandsbloggar och
 bestämmer mig för att komma tillbaka.
Tack.

Julen är här!

Vill passa på att önska alla en underbar jul!
Jag är hemma i Piteå en vecka för att mysa med nära och kära.

Jag har tid hos min sjukgymnast den 27/12. Det känns skönt att träffa henne igen för vidare vägledning av min rehabilitering. Jag har saknat hennes pepp under min träning på gymmet i Oslo. Även fast en rehabilitering är så mycket ensam-träning som det kan bli så är det grymt härligt att ha någon som ger stärkande ord ibland.

Mitt nya korsband går in på fjärde månaden just idag. Det firar vi med julklappar och god mat :)

Sen måste jag även visa de norska handbollsjenterna som spelar i kjol (!). Behöver jag säga att vi letar vidare efter ett handbollslag som Malin kan spela med i Oslo?
Till våren kommer jag leta ett fotbollslag i Oslo. Vad kommer jag vänta mig?

KRAM!

Sverige-Norge

Vilken final det kommer bli imorgon! Vi har beställt bord på O'Learys på Karl Johan, Oslos huvudgata. Det kan bli hur bra som helst, om Sverige vinner vill säga. Om Sverige förlorar så springer jag hem och låser dörren efter mig, jag vill inte känna av den norska patriotismen. Men det ser ju onekligen bra ut. Sverige bjöd kanske inte upp till det bästa spelet nu i semifinalen, men vilken vilja!

Träningsabstinens!

Jag har jobbat på barnhage i fem dagar nu. Det har resulterat i världens dunderförkylning och träningsstopp. Mina gutter och jenter är ju hur goa som helst, men vilken smittokälla. Jisses. 

Jag ska försöka klura ut några huskurer som kan få mig på bättringsväg, för här i Oslo undviker man helst att köpa saker, även medicin!

Jag måste erkänna att jag får lite ångest när jag inte tränat på länge. För varje dag man är hemma och gör ingenting känns det också som om comebacken skjuts upp en dag extra. Så är det väl också. 

Sen känns det som nu eller aldrig. En rehabilitering av en korsbandsoperation kan man inte vänta med eller gå igenom när man känner för det. Rehabiliteringen måste ske punktligt och energifyllt i så  många månader i sträck. Från uppvaket på sjukhuset och förmodligen fortsätta under hela sitt liv. Det där korsbandsspöket finns överallt och gnager både psykiskt och fysiskt. Tunga ben, prestation, framsteg, smärta, glädje, besvikelse, längtan, orättvisa. En riktig energislukare. Jag som befinner mig i en viktig fas drygt 3 månader efter operation, då mitt nya korsband ska "smältas/byggas in" i mitt knä, behöver träning NU!

3 månader efter operationen

Se där, dagen bara sprang i väg! Igår var det tre månader sedan jag fick ett nytt korsband i vänster knä. Om tre månader gör jag de berömda 6-månaders-testerna. Mina knän mår utmärkt för tillfället. Innan jag köpte mitt gymkort här i Oslo så kände jag smärta i höger knä när jag sträckte det fullt ut. Smärtan försvann successivt när jag började träna och är nu helt borta. Så fort ett korsbandsopererat knä får känna på lite mjölksyra så verkar det må bra, det är i alla fall min teori.

Jag befinner mig i Fas 4 av min rehabilitering som styrs upp via mail med min sjukgymnast i Piteå. Den består av;
Balans

• Draken
• Balansplatta (Jag hittade en till slut)
• Tågång med medicinboll

Hopp

• Enbenshopp i sidled
• Enbenshopp i fyrkant
• Hopprep

Löpning

• Joggning
• Höga knän (Hög intensitet och lätta fötter)
• Spark i rumpan (Hög intensitet och lätta fötter

Styrketräning

• Maskiner; fram- och baksida lår, vader.
• Utfall med skivstång
• Benböj med skivstång

Trampmaskin

• Mycket bra maskin att använda för kondition, få igång rörligheten och för att få upp tempot i benen.

Ungefär så ser det ut för tillfället. Jag sparar grodhoppen och sidledshoppen på stepbräda tills nästa vecka :)

Nu bär det av till Fitness Express. Imorgon drar jag på mig täckbyxorna i iskalla Oslo för jobb på barnhage. 

Vanskligt!

Man kommer alltid i kontakt med alla sortens människor när man tränar på gym. Av någon anledning är det alltid gubbar/karlar/män i 50-60-årsåldern som jag småpratar med. 

Norrmannen tyckte att min version av isprinsessa med boll i handen såg "vanskligt" ut.

-

Nu ska jag göra ett träningsprogram. Jag jobbar mycket med att få igång min spänst som känns obefintlig.Just nu låter som en elefant när jag hoppar. Sen ska jag försöka klura ut några balansövningar som man kan göra utan balansplatta, då fitnessexpress saknar allt som har med rehabelitering att göra... tips någon?

Kjol istället för shorts?

Jag och Malin var och kollade in ett tänkbart handbollslag för henne att spela med här i Oslo. Vi möttes av ett div 5-gäng som spelar i vita korta kjolar (!). Vilken syn. Dom gjorde 3 mål i första halvlek. Vi kollade in motståndarna istället. 

Sen så fortsätter jobbsökandet här i Oslo. Norska handbollsförbundet söker en generalsekreterare...jag sökte inte. MEN jag har varit på intervju på XXL, en enorm sport- och friluftsbutik mitt i centrala Oslo. Förmodligen många som söker, men jag hoppas, hoppas, hoppas.

Jag har även köpt träningskort på fitness express. Stället saknar dock bra rehabredskap, bara en ynka balansplatta. Men mina vänner, dom har klättervägg, en boxningsavdelning och vibrationsträning.  

OSLO

Jag är på plats i Oslo. Närmare bestämt Sofies plass 3B, vid Bislettstadion. Det tar 10 min att springa in till city. Jag har alltså tagit mina första löpsteg sedan operationen. Jag sprang längst trikken för att inte virra bort mig totalt. Bullret från storstadsmiljön överröstade musiken från mina hörlurar och jag bara flög fram. I love it!

Fram och tillbaka

Nu sitter jag på bussen från Oslo. Vi beräknas vara framme halv tre inatt i Götet. Är helt slut efter ett regnigt rantande mellan visningar. Men vi har fått ut grymt mycket av dagen. Trots regnet så älskar jag Oslo.

Vi besökte Sats igår. När man såg Sävehof spela så fick man ett gratis träningstillfälle i utbyte mot biljetten. Om 2 veckor får jag börja springa!! Jag har redan börjat skutta runt lite, höga knän/spark i rumpan.

Just nu håller dock mina ben på att gå av. Mer benplats åt folket på bussen!

Nu hänger jag i Götet

Idag har jag tränat på ett gym i världsklass, ett riktigt lyxgym. Det hör inte till vanligheten. Sportlife exclusive var namnet på stället som hade allt... förutom riktiga rehab-redskap. Men det gjorde ingenting, för jag njöt av moderna träningsredskap och maskiner som jag knappt visste dom fungerade. Dom avslappnande stenarna i duschen var det heller inget fel på. För 150 kr till fick man tillgång till relaxrummet men så kul kan man ju inte ha, arbetslös och bostadslös som man är :P

På måndag drar vi till Oslo för lägenhetsvisning. När jobb och bostad är fixat så unnar vi oss ett gymkort så man slipper betala 150 kr/träningstillfälle för fungerande knän.

Imorgon blir det powerwalk för att lära känna Göteborg lite mer. So long :)

Tid hos sjukgymnasten

Då har jag träffat min sjukgymnast för sista gången innan flyttlasset går till Oslo.
Nu blir jag lite mer självständig i min rehab vilket innebär självdisciplin. Men hon har ju själv utnämnt mig till "korsbandsproffs" så jag får väl försöka leva upp till det. Jag skulle kalla mig ofantligt korsbandstrött.

Det blev inte så många nya övningar. Jag ska däremot öka belastning på benpress, bencurl och vad allt nu heter. Sen fick jag nya datum och mål att se framemot.
11v efter operation, allstå kring 2-9 november får jag börja jogga och hoppa. Under början av november får jag även börja gå på spinningpass och bodypump. En fin månad på många sätt. Då tar min rehab ny fart och det kommer börja kändes mer på riktigt, att det kommer gå vägen denna gång också. Jag minns bara vilken lättnad det var, efter min första korsbandsskada, när jag tog mina första löpsteg.

I gymmet såg en tjej som var nyopererad och som jag för övrigt spelade fotboll med den senaste säsongen jag spelade. Tusan tänkte jag. Duktig och korsbandsskadad, orättvist.

Återbesök

Tidig morgon och jag promenerar mina 200 meter till sjukhuset. Träffar min läkare som drar och sliter i mitt knä. Stabilt och bra rörlighet. Innan han går så hinner jag ställa några frågor.

Är mina nya korsband starkare än mina korsband som jag slet av? Nej.

Kommer jag kunna spela fotboll? Ja, om du tränar upp dina knän så att dom är lika starka.

Han säger att det är väldigt vanligt att man sliter av båda korsbanden när jag låter lite förtvivlad över min situation. Vad gällande korsbandsskador så skadar sig 6 på 10 000 som är aktiva idrottare. Är man kvinna så är det 9 på 10 000. Efter 10 min är jag klar. Nu är jag avskriven och jag hoppas att jag aldrig behöver stöta på denna man igen i korsbandssyfte. Annars en trevlig prick!

Jag flyttar om 5 dagar!!!

Knäskydd?

Jag har lite funderingar om knäskydd. Jag har sett att många korsbandsskadade har stora knäskydd med stålstänger som ska stabilisera. Har de knäskydd för att knät inte är stabilt efter operation, för att de inte opererat ett trasigt korsband eller i förebyggande syfte efter operation? Eller är det så att deras ledband krånglar eller har de ett halvt avslitet korsband?

När jag var på min första fotbollsträning i början av året så litade jag inte riktigt på mitt stödjeben (höger knä, första operationen).

Min sjukgymnast säger att man ska klara sig utan knäskydd om man har genomfört en lyckad korsbandsoperation. Hon säger också att man ska undvika knäskydd vid handbollsspel för att de små musklerna  kring knät ska få jobba, vilket förhindras om man har knäskydd (klassiska knäskydd som skyddar knäna när man kastar sig). Jag hade själv ett sorts värmeskydd/stabilitetsskydd när jag gjorde min comeback på handbollsplanen. Inte för att knät var instabilt, bara för att få upp värme och rörelse kring knät.

???

Carro, vem?

Man lever i en bubbla, vi korsbandsopererade. Visst, man vänjer sig, kroppen blir en maskin när man ofrivilligt blir stammis på gymmet i två år. Men nu på senaste tiden har jag fått en sådan längtan till att prestera. Jag vill göra mål, kramas med lagkamraterna, värma upp inför match, bli omnämnd i den lokala tidningen. Fan, jag vill till och med förlora, få en utskällning, få gult kort.

Det handlar om att bita ihop, se det där ljuset i tunneln.

Jag saknar adrenalinet som får mig att må så bra. En hel identitet försvinner som korsbandsskadad. Jag ställer mig frågan om vem jag är och vad jag gör. Det blir inget svar. Den jag är och vad jag gör har inte gjort något på två år.

Jag frågar mormor och jag kan få kika i kartongen där hon klippt ut artiklar och bilder från handbolls- och fotbollsmatcher genom åren. Jag älskar den kartongen, den får mig att vilja tillbaka. Mormor säger att jag kan ta hela kartongen hem (som om jag gjort mitt på handbolls- och fotbollsplanen). Jag säger att jag SKA spela fotboll, morfar ger mig en orolig blick.

Men jag ska göra er stolta igen, mormor och morfar. Mormor ska få ge mig en kexchoklad fast hon hatar allt som har med sport att göra och morfar ska få vara stolt i det tysta och bara ge mig ett stort leende som han alltid gör, efter att barnbarnet har gjort en bra match.

Så, en tillbakablick på några underbara år som varit... :)

Vi förlorade nästan alla derbyn mot Lillpite. Men adrenalinet med en fullsatt sporthall kan man leva länge på ändå.

Här spelar jag mot Norrsken sommaren 2007

 Inför säsongen 2008 böt jag klubb från MSSK till Norrsken. Min bästa sommar hittilst.

Men 21 oktober sliter jag av mitt högra korsband under träning.

Kommer tillbaka den 3/1 2010

Men lyckan blev inte speciellt långvarig...

Operation 24/8 2010

Och nu är jag här

Fas 3

NUUU JÄÄVLAAAR!

Stockholm

Vilken underbar weekend jag har haft i Sthlm. Vi levde loppan i 5 dagar, träffade 5 ungrare, 2 australiensare, shoppade, gick i regn, gick i solsken, åt mat...

Vi gick nästan överallt vilken innebar en liten chock för mitt baksida lår. Efter alla promenader hade mitt lår dragit ihop sig så mycket så att det var ömt så fort jag tog i det. Men med lite massage och ipren-gel så slappnade muskeln av. Jag vet inte riktigt hur bra det egentligen var att gå så mycket, men nu har jag inte alls någon känning så jag såg det som ett bra träningspass.

Idag har jag avverkat en bra pass på gymmet. Jag är fortfarande på Fas 1 av min rehabilitering som innebär att få igång rörelse och hitta balansen. På måndag får jag nya övningar, tjoho!

Förresten, man blev ju rekommenderad att använda kryckor 3-4 veckor efter operationen. Hur länge använde ni korsbandsopererade kryckor? För att inte snedbelasta och som stöd är ju kryckor suveränt, men jag tröttnade ganska snabbt..

Mot Stockholm

Nu drar jag, syster och Madde på långweekend till Stockholm, tjohooo!

Då var man handbollstränare

Klockan halv 3 igår ringde det på min telefon och kvinnan i luren undrade om jag kunde hålla i en träning klockan 5. Javisst sa jag, träningar har jag hållit i förut så det skulle väl inte vara några problem. Jag funderade genast på vilka övningar som var lämpliga och jag frågade vad det var för ålder på gänget. -'Dom är född 04 och har aldrig spelat handboll förut'. GULP! 'Jaha...okej', sa jag och fick som svar; 'sååååå bra, tack för hjälpen. Hejdå'. Klick.

Men jag är ändå inte den som gruvar mig och tur var väl det för det var SUPERkul. Det kom 6 tappra stjärnor, 5 killar och en tjej. Vi lekte lekar, sköt på mål och passade. Jag försökte ta fram min pedagogiska sida och förklara vad handboll egentligen är. En sparkade bollen, en annan spelade rugby men en visste faktiskt att man får ta tre steg för hon hade en 'stojebjoj' som spelade.

När träningen var slut så började en kille gråta. Jag frågade hur det var och han svarade; 'Jag vill inte att träningen ska vara slut, det var så kul'. Jag förklarade att det bara var en vecka tills nästa träning och då sken han upp som en sol och torkade tårarna. Det var då jag insåg så himla kul det var. Så fram tills den 15 oktober är jag tränare för handbollsskolan. Det var även kris på träningssidan för ett gäng född 01 så klockan 5 är jag återigen i sporthallen.

Operationsberättelse

Sitter här och inväntar US open-finalen mellan Nadal och Djokovic. Medans jag väntar så läser jag min operationsberättelse som bara innehåller latinska medicinska ord. Men jag bortser från semitendinosus och rigidfix så ska jag försöka återberätta en del.


Det börjar med ett sedvanligt snitt, ett nytt korsband hämtas från baksida lår som är 7 mm i diameter. Därefter artoskopi och börjar med att inspektera leden. Främre korsbandet helt av, bakre korsbandet är helt. Menisken är helt fri från skador och inga broskskador. Rensar bort den gamla korsbandsresten. Borrar ledarstift och en borrkanal 7 mm. Rensar rent kring kanalerna. Drar upp korsbandet och fixerar med två stycken stift. Sträcker upp det och cyklar knäet cirka 15 ggr därefter spänner jag upp korsbandet och fixerar det med en skruv 6-8 mm. Inget avvikande, helt stabilt. Bedövar.


Jag blir fascinerat när jag läser hur en korsbandsoperation går till. En avancerad operation som så många genomgår. Framför allt blir jag fascinerad av den utveckling som har gjorts inom korsbandsoperationer. Min sjukgymnast, som jobbat med knän under 10 års tid, berättade att när hon började jobba så var man gipsad upp till låret i tre (!) månader och rörligheten kom först i gång först 3 månader efter gipset tagits bort (!). Det låter i mina öron helt sjukt när man själv stödjer på benet direkt.


Jag jämför min första och andra korsbandsoperation. Vid första operationen så skrapades brosk bort, andra operationen ingenting. Kan den lilla skillnaden ha gjort att jag har varit fri från smärta och att jag kunde cykla efter 9 dagar? Jag letar tur och medgångar i min otur över att ha slitit av två korsband. Hoppas denna "medgång" gör att denna andra rehabilitering går så bra som möjligt. Jag är SÅ taggad nu!


Imorgon får jag ett nytt träningsprogram :)

What doesn't kill you makes you stronger

Vad är målet efter två korsbandsoperationer?

Målet har ändrats efter min andra korsbandsoperation. Efter första operationen var jag fast besluten om att ta mig tillbaka till handbollen. Jag tog mig tillbaka men handbollen tog mitt även mitt andra korsband efter några matcher. Inställningen till handbollen har förändrats helt efter mina två skador. Jag älskar sporten, men någonstans har skadorna förstört längtan efter att få spela. Det är inte så lätt att skaka av sig två korsbandsoperationer och tänka att allt ska kännas som förut. Jag har redan bevisat att jag tagit mig tillbaka från en korsbandsskada och vågat spela där jag en gång gjorde mig illa. Jag är övertygad att handboll hade varit det bästa jag visste om jag hade undvikit den andra skadan och skulle spela min första seriematch för säsongen nu på lördag. Men nu blev det inte riktigt som jag hade tänk mig för skador/rehab omfattar fortfarande största delen av min vardag.

Om jag hade varit skadefri hade valet blivit att satsa allt på fotbollen. Jag har alltid varvat så att jag spelat fotboll på sommaren och handboll på vintern. Sommaren innan jag skadade mig hade fotbollen gått superbra, men jag gick ändå på handbollen som jag gjort de senaste 10 åren av ren rutin. Efter 4 matcher small första knät och därför kan man diskutera hur bra det är att byta underlag från mjukt gräs till ett hårt hallgolv under drygt 10 års tid. Men samtidigt så tror jag inte jag hade kunnat förhindra mina skador genom att endast spela fotboll. Tiden kanske var "inne" för att byta ut mina slitna och svaga knän. Vad vet jag.

Hursomhelst, det jag vill komma fram till är att det känns som om jag bara har en chans kvar. Jag har två opererade knän och längtar att få spela fotboll efter 2 års uppehåll. Men tänk OM det skulle smälla igen, då kanske mitt knä aldrig ens kommer fungera i vardagen. Ska man riskera det "bara" för att få spela fotboll? Ska man tänka mer på framtiden? Är mina nya korsband starkare än förut? Är det bara en tillfällighet att slita sönder två korsband under 1.5 år när man tidigare varit helt skadefri?

Jag vill svettas, jag vill spela fotboll i regnet, jag vill göra mål, jag vill slå ett inlägg, jag vill bära matchtröja, jag vill köpa nya fotbollsskor, jag vill vinna, jag vill bli fälld, jag vill få gult kort, jag vill springa i djupled, jag vill spela fotboll.

12 dagar efter operationen

Jag tycks mig se ett litet leende... ;-)

Första besöket hos sjukgymnasten

9 dagar efter operationen
Idag har jag varit på mitt första besök hos sjukgymnasten. Hon sa att allt såg mycket bra ut, jag hade fått igång rörligheten tack vare mina hemmaövningar. Rörligheten var så pass bra att jag fick sätta mig på cykeln det första jag gjorde när vi gick upp i gymmet. Jag fick runt benet bra när jag trampade runt, ingen smärta alls. Förra gången tog det nästan tre veckor, denna sväng 9 dagar. Alltid kul när det går bra, men jag vet att det kan vända lika snabbt. Man måste ha tålamod och man måste ägna tid och vara noggrann i varje liten övning. Baksida lår var rätt ihopdraget efter mitt träningspass. Men KUL var det att vara tillbaka i rehab-rummet!

Till att börja med får jag träna mina knäövningar 3 ggr/vecka på gymmet, resten av dagarna får jag hålla mig till mina hemmaövningar. Men det blir förstås några extra besök på gymmet där inte knät är i fokus. Att rehaben är begränsad till 3 ggr/vecka är förstås för att inte gå på för hårt till en början. Mina små övningar är påfrestande för ett nytt korsbandsknä, vilket gör att det ibland känns ganska konstigt att ta i för kung och fosterland när det bara handlar om ett par övningar i fas 1 av en korsbandsrehabelitering. Man märker att knät är "nytt" och att man verkligen är på gränsen av vad knät klarar av. Men fas 1 blir så småningom fas 2, 3 och 4, just utvecklingen vecka för vecka och fas för fas är ju otroligt inspirerande.

Nya knän!

Sjukskrivning

Sjukskrivning, försäkringskassan  och alla papper hit och dit. Formella saker kan verkligen irritera mig (och många andra). MEN jag kan meddela att, trots all denna förvirring, så är jag sååå glad! Min sjukskrivning varar bara till den 30 september, vilket i sin tur innebär att jag tar mitt pick och pack till Oslo i början av oktober!

Efter min första operation var jag sjukskriven så länge som 3 (!) månader. Förstår inte riktigt hur det kan skilja 2 månader från en operation till en annan. Men jag sörjer inte.

Imorgon har jag tid hos sjukgymnasten. 14.15 börjar jag min rehabilitering på Step in. Igen. Men det är bara mitt hem för en månad framöver, sen fortsätter hela rehabeliterings-resan i Oslo. Det känns så himla inspirerande att flytta. Tiden har liksom rusat iväg efter jag tog studenten och det jag har hunnit med är två korsbandsoperationer.   Det känns verkligen så, fast jag har gjort så mycket mer.

Dagens bestyr

Nu ska jag göra dagsverket för idag, vilket innebär duschning + inplastning + omläggnig. Sen väntar födelsedagsmiddag för mig och bror.

Den smärtan jag upplever nu är på skenbenet. Typ en ytlig brinnade smärta när jag lyfter mitt opererade ben. Om någon känner igen den exemplariska beskrivningen så kan ni väl hojta! :)

3 dagar efter operationen

Mitt knä för dagen

 Jag har fortfarande knät lindat för att motverka svullnad, jag var bara lite nyfiken hur det såg ut :) Visst ser det bra ut? Svullet och blodigt såklart, men jag kan stå som vanligt med full sträck. De senaste tre dagarna har gått förvånansvärt bra. Jag har knappt haft någon smärta och jag undrar om den där sprutan i ljumsken var någon slags superbedövning som bara lurar mig att jag mår bra, eller så går allt  (än så länge) bra. Jag har trappat ner med smärtstillande för jag tycker att man inte ska knapra en massa piller i onödan.

När jag är stilla så kan jag för en sekund glömma bort att jag är opererad, ingen smärta alls. En diffus smärta på skenbenet har börjat komma och den smärtan hade jag vid första operationen också. Baksida lår börjar kännas bättre. Nu känns det mer som en galen träningsvärk. Men man får ändå ta det försiktigt. När man minst anar det kan det dra ihop sig på baksida lår, och det mina vänner är INTE skönt :P

Den 2 september har jag mitt första besök hos min sjukgymnast som får dras med mig ett tag till. Men om jag känner mig okej i knät under början av nästa vecka så tar jag bussen till Step In och tjuvstartar litegrann.

En annorlunda födelsedag

Det blev ingen större tillställning på min födelsedag, vi skjuter upp firandet tills på söndag.  Nu under kvällen har värken i benet blivit mer intensiv. Lokalt kring såret har jag börjat känna värk, men allt kan lindras med lite piller. Jag har undvikit att ta morfintabletterna för jag mådde inte särskilt bra förra gången jag knapprade dom. Men det är klart,  läkemedel som klassas som knark ska man inte må särskilt bra av. Jag kanske tar just en innan jag ska sova, så jag slipper yrsel och hjärtklappning.

Läkaren som opererade mig ringde idag och så att allt hade gått bra. Han hade hittat en bra och stark sena som var samma storlek som senan dom skapade mitt högra korsband med. Inga andra menisk- och broskskador fanns.

Jag har även börjat med mina hemmaövningar. Svettigare kan det inte bli!

Knästräcket är bra, men så fort jag ska pressa benet mot mig så reagerar lårmuskeln, smärta!

Men jag mår nästan oförskämt bra. 

Om man kan räkna en lyckad operation som en födelsepresent så gör jag det!

Operationsdagen

Nu är det gjort! Nu ligger jag i soffan och ser sporten. Jag har ingen värk nu eftersom bedövningen fortfarande sitter i. Det enda som skilde denna operationen från den förra var att de använde en annan bedövningsmetod denna gång, en spruta i ljumsken. Så just nu mår jag bra, värken lär komma imorgon. Den enda smärta jag känner är baksida lår, där dom tagit hamstringssenan. Annars mår jag som en prinsessa där jag ligger, full service.

Det är is och högläge som gäller!

Dagen före operationen

Mitt mål är fortfarande det här:

God natt, imorgon är jag ett korsband rikare :-D

Jag är typ redo

Jag är typ redo för den där operationen. Imorgon ska jag duscha mig steril och überren, ikväll ska jag sova i en renbäddad säng. Jag ska ladda upp med en rad filmer och tv-serier. Jag känner mig redo. Jag har en dag och ett sista träningspass kvar före operationen. 07.00 ska jag befinna mig på ortopedin. Jag får ingen sovmorgon direkt, men 07.00 betyder att jag är först på tur. Först på tur av den kö som ringlar sig kilometerlång. Förra gången fick jag vänta 2 timmar i väntrummet. Jag var nervös som sjutton. Stirrade in de vita väggarna och magen kurrade. Inför den här operationen är jag mest förväntansfull, jag vill få det bortgjort! Let's do this!!!

Det här med avsked

Avsked är ju aldrig roligt. Det har inte blivit så många avsked de senaste åren. Trots att jag och vännerna sprang ut en varm sommardag 2008 så var det många som stannade kvar. Okej, två vidgade sina vyer med en ryggsäck på ryggen, en annan tog flyttlasset till ett soligt Santa Barbara och sedan till huvudstaden och en testade på studentlivet i Umeå. Men dom kom alla hem efter sina äventyr, hem till sina flickrum och tänkte på framtiden. Sommaren som gick kändes som en milstolpe, en sommar som man önskade skulle gå både långsamt och jättesnabbt. För nya spännande äventyr väntade kring hörnet, men samtidigt är ju aldrig ett 'hej då' så trevligt. Men vi känner nog alla att Piteå har gett sitt för ett tag. I andra städer och länder finns nya möjligheter. Tur att det blir ett 'hej då, vi ses!' för jag längtar redan tills vi möts upp i den närmaste storstaden.

<3 <3 <3 <3

Syster på kryckor

Igår opererades min syster i knät. Några lösa broskbitar har legat och rört sig i hennes knä i några år och igår gjorde hon en titthålsoperation. Allt gick bra och jag önskar att jag också hade fått genomgå en sådan "enkel" operation. Men lillasyster blev sövd och vaknade upp med ett stelt knä och bandage, inte så "bara". Operationer är en procedur  i sig som man helst vill undvika. Om några veckor har hon en friskt knä och hon slipper smärta och låsningar.

Om en vecka vaknar jag upp på uppvaket; Illamående, bandagerad och stel. Sen ger jag mig ut i vida världen, med två hela knän. Jag är så förväntansfull!

En fördel med att operera sig 24 augusti:
Jag har en grymt bra anledning till att ligga raklång framför TV:n och se alla ligapremiärer som drar igång nästa vecka. GILLA! ;)

Operationstid 24/8

Piteå Lasarett håller vårdgarantin och jag har fått operationstid 24/8, happy happy girl!
Att jag kommer ligga raklång och se tv-serier på min födelsedag, 25 augusti, gör ingenting. För nu får jag det gjort, så jag kan flytta till OSLO 1 okotober!

Så börjar förberedelserna...
-Sista två veckorna på gymmet av förberedande träning
-Vara inställd på soffläge första dagarna
-Inse att jag börjar om på ruta 1 av 1000 typ
-Tagga upp för en ny rehabtid

Jag vet precis hur jävligt och jobbigt det kommer att bli, det är den enda 'fördel' jag kan dra av att ha gjort samma operation på andra knät. Jag vet hur jobbigt det är, men jag vet även vad slitet ger för resultat.

 Rehab i Oslo klingar lite bättre än rehab i Pitäääää, visst? :)

Sommarträning

Efter en vecka av seg förkylning ska jag besöka Step In imorgon. Min ofrivilliga träningspaus var nog ganska bra ändå. Har haft ont i det opererade knät ett tag nu men nu har det släppt.

Kan älska att sommaren erbjuder så roliga träningsalternativ. Man behöver inte svettas i ett galet äckligt varmt gym, man kan ju faktiskt dra på sig sina inlines och glida runt lite. Det prövade jag på igår. Jag är visserligen nybörjare men bara man håller sig på plan väg så går det ju riktigt bra! Svensk sommar för all del, men jag drömmer mig ändå bort till en park i ett varmt land när man glider runt...

Rollergirl!

 Sommar är mat!