Disciplin

Jag bestämmer mig för en hård träningsvecka. Jag hade noll motivation förra veckan och fick inte ihop många träningstimmar. Med skid-VM i stan så blir man sjukt inspirerad av alla otroliga prestationer. Imorgon står utelöpning på schemat. Ska springa min runda in till city och universitetsplassen för kolla på priscermonin 19.30, vilken tränings- och vardagslyx det är här i Oslo!

Bilder från invigningscermonin 

Snart 6 månader

Livet i Oslo fortsätter som vanligt, likaså träningen. Jag har varit inne i en period med tung styrketräning nu och jag tror det har gett resultat! Om jag hade varit hemma i Piteå nu så hade jag gjort 6månaders-testerna men dom kommer inte av bli av förrän i slutet av april då jag reser hem under påskferien. Jag är lite förtvivlad över att jag inte kan åka hem tidigare och få se ett resultat på min rehab så här långt, men what to do?

Min spänst behöver jag jobba mer på. Jag har tjuvtränat på övningarna som ingår i 6månaders-kontrollen och när jag gör enbenshopp känner jag mig tung och jag blir lite försiktigt när jag trycker ifrån.

Löpningen går bra även om jag inte springer mer än 30 min som längst. När våren kommer hit till Oslo ska jag ge mig ut på längre rundor men just nu är det bara halt och tråkigt att ge sig ut längst trikkspåren. Det blir mer intervallträning på rullband när jag tränar i gym, snabbt avklarat och man blir rejält utmattad :)

Efter förra operationen började jag träna handboll efter 6 månader, men nu står jag utan lag och det känns som om man ska vara 100 % redo när man börjar med ett nytt lag. Vem är intresserad av en svensk tjej som bara kan vara med på passningar?

Sedan en fundering.. 6 månader efter förra operationen så började jag delta på lättare bollövningar och passning. Men det var handboll. Veva armen liksom. Hur går det med passningar med ett opererat knä efter 6 månader? Det är ju en helt annan grej. Bör tilläggas att det senast opererade knät tillhör min vänsterdojja, allstå mitt skottben.

Annars känner jag mig sjukt peppppp, 4 månader kvar till fotboll, PÅ RIKTIGT?!?!


:)

Trotsar halkan, mörkret och kylan. Löpning till slottet.

Carlén

http://www.dn.se/sport/oscar-carlen-knaskadad--sasongen-slut

Det bränner lite i hjärtat när jag läser att Oscar Carlén är korsband- och meniskskadad.

VM i Göteborg

Redan då halvskadad. När viljan tar över smärtan.

Då och nu

Februari 2010.

Jag hade kommit tillbaka och börjat hittat matchtempot igen. Drar på mig en hjärnskakning som känns som ingenting, då jag har varit med om så mycket värre. Jag får vila några träningar vilket kändes ganska skönt med tanke på den urladdning en comeback innebär. Jag landar lite.

Det var den tredje februari det.

Februari 2011.

Imorgon, den tredje februari vaknar jag 05:45. Jobbar på barnehage 08:45-16.15 med mina trollungar. Jag är ofantligt trött när jag tar t-banan hem. Sen gäller det att hitta energin igen. Jag hittar den ofta. Ibland av en kaka, ibland av alla människor på trikken, ibland av pianospel av madde och issa, ibland av att titta när Milan och Barcelona spelar, ibland av att tänka på sommaren och fotboll i Oslo. Sedan drar jag iväg och fixar mitt knä. Jag trivs!