Då var man handbollstränare

Klockan halv 3 igår ringde det på min telefon och kvinnan i luren undrade om jag kunde hålla i en träning klockan 5. Javisst sa jag, träningar har jag hållit i förut så det skulle väl inte vara några problem. Jag funderade genast på vilka övningar som var lämpliga och jag frågade vad det var för ålder på gänget. -'Dom är född 04 och har aldrig spelat handboll förut'. GULP! 'Jaha...okej', sa jag och fick som svar; 'sååååå bra, tack för hjälpen. Hejdå'. Klick.

Men jag är ändå inte den som gruvar mig och tur var väl det för det var SUPERkul. Det kom 6 tappra stjärnor, 5 killar och en tjej. Vi lekte lekar, sköt på mål och passade. Jag försökte ta fram min pedagogiska sida och förklara vad handboll egentligen är. En sparkade bollen, en annan spelade rugby men en visste faktiskt att man får ta tre steg för hon hade en 'stojebjoj' som spelade.

När träningen var slut så började en kille gråta. Jag frågade hur det var och han svarade; 'Jag vill inte att träningen ska vara slut, det var så kul'. Jag förklarade att det bara var en vecka tills nästa träning och då sken han upp som en sol och torkade tårarna. Det var då jag insåg så himla kul det var. Så fram tills den 15 oktober är jag tränare för handbollsskolan. Det var även kris på träningssidan för ett gäng född 01 så klockan 5 är jag återigen i sporthallen.