tisdag 2 mars 2010

Besök hos sjukgymnasten

Igår besökte jag våran handbollsträning för första gången efter min skada. Jag var tillbaka på läktaren. Tragiskt men sant. Det kändes väl helt okej. Jag är väl inte den som helt deppar ihop, jag blir bara förbannat arg och håller det inom mig, typ.

Före träningen skyndade jag mig förbi Step In för att se om min sjukgymnast var kvar. Det var hon. Lite tester...

... trots svullnaden känner både jag och min sjukgymnast att mitt kä är glappt.
Så nu får magnetröntgen bara utvisa om det är några ytterligare skador, som menisk- eller broskskdaor.
Nu ska jag dricka kaffe, adios!

2 kommentarer:

  1. Jag kommer nog behöva svar på många frågor så tack i förhand :).

    Jag tycker riktigt synd om dig. Minns hur känslan var när man kände att detta är inte bra. Men jag har ju aldrig upplevt att andra knät efter en äldigt lång period att andra knät viker. Det är säkert en annan känsla, jag hade skrikigt av ilska. Efter en sån sak händer som hände dig så kan man kanske tappa knistan. Men gör inte det!! Du förtjännar att komma tillbaka :). Och tänk så möter vi varndra någon gång längre fram i tiden. Både har haft korsbandsskador och pratar långt innan. Så hímla kul. Men nu gäller det att peppa varandra. Min operation är snart och du kanske (om du har otur) behöver göra en till. Vi ska aldrig slut kämpa. Det måste vi lova varandra!!

    SvaraRadera
  2. Jag såg att du läst mitt inlägg på emelies knäblogg.
    Du har också skadat både höger och vänster knä alltså? Hoppas du fann lite insperation som du skrev i kommentaren! det är jobbigt att göra det en andra gång kan jag säga. Men vill man och om man ger sig fan påt så går det:)

    SvaraRadera