I lördags ordnade jag en liten fest. Det blev typ kareoke hela kvällen, gud så himla kul det är! Efter att vi sjungit oss hesa drog vi till folkets hus en sväng och sen på 1906. Riktigt roligt :)
Härlig bild va?! Love it!
Kolla vilka gulliga presenter jag fick!I receptboken som jag fick av Jessica och hennes mamma stod det "På en mätt mage sitter ett glatt huvud", så himla göllat! :D
Idag hasade jag mig upp för att vara lite chaffis till min farmor. Tränade på step in, Åt mackor och fika hos Farmor och Farfar, sprang en sväng, sen myste jag framför tv:en. Nu är klockan ändå 16 så jag har ändå fått lite gjort idag. Jag måste få lite pli på mig själv. Arbetslösheten gör att man lätt kan bli ett seeennaaadraaagg och åssit göra. Men idag känner jag mig nöjd, plus att jag är hela kvällen bokad med en massa fotboll!
Till helgen far jag med Syster och Papsi till Sthlm och jag längtar sååå mycket. Jag ska shoppa, äta god mat, träffa Hannis och ha Pitefest. Det låter ju helt underbart!!
Efter helgen så skulle jag gärna vilja spola fram tiden cirka 5 månader, eller åtminstone 3 månader. Under dessa månader kommer jag förmodligen vara arbetslös och det vill jag gärna slippa. Om 3 månader är jag väl kanske också arbetslös men då kanske jag kan spela fotboll eller handboll!!!!!!!!!!
5 ½ månad har gått. De senaste två månaderna har varit väldigt sega. Det känns lite som om jag står på samma plats, fast det vet jag att jag inte gör. Det är bara inte lika stora framsteg som det var de tre första månaderna efter operationen. Hur kommer det följande månaderna se ut?
Efter att jag har tränat känner jag mig så stel i baksida lår. Jag försöker och tänja och pressa mitt knä fram och tillbaka. I det skick som mitt knä är nu så vet jag att man inte kan spela handboll eller fotboll. Jag vill kunna träna och känna att allt känns lika bra som det var förr, med mitt friska knä. Hoppas bara att det blir bra. Hur vet man själv att allt går som planerat? Det vet man nog först efter kanske ett år... Då kanske allt känns som vanligt. När man kan springa i full fart, sträcka ut benet fullt utan smärta, när man kan spela utan att vara rädd att benet ska ge vika, då är man nog fit for fight!
Vilket tjat! Nu går jag och steker bacon! :)
Till helgen far jag med Syster och Papsi till Sthlm och jag längtar sååå mycket. Jag ska shoppa, äta god mat, träffa Hannis och ha Pitefest. Det låter ju helt underbart!!
Efter helgen så skulle jag gärna vilja spola fram tiden cirka 5 månader, eller åtminstone 3 månader. Under dessa månader kommer jag förmodligen vara arbetslös och det vill jag gärna slippa. Om 3 månader är jag väl kanske också arbetslös men då kanske jag kan spela fotboll eller handboll!!!!!!!!!!
5 ½ månad har gått. De senaste två månaderna har varit väldigt sega. Det känns lite som om jag står på samma plats, fast det vet jag att jag inte gör. Det är bara inte lika stora framsteg som det var de tre första månaderna efter operationen. Hur kommer det följande månaderna se ut?
Efter att jag har tränat känner jag mig så stel i baksida lår. Jag försöker och tänja och pressa mitt knä fram och tillbaka. I det skick som mitt knä är nu så vet jag att man inte kan spela handboll eller fotboll. Jag vill kunna träna och känna att allt känns lika bra som det var förr, med mitt friska knä. Hoppas bara att det blir bra. Hur vet man själv att allt går som planerat? Det vet man nog först efter kanske ett år... Då kanske allt känns som vanligt. När man kan springa i full fart, sträcka ut benet fullt utan smärta, när man kan spela utan att vara rädd att benet ska ge vika, då är man nog fit for fight!
Vilket tjat! Nu går jag och steker bacon! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar