27/2
Det är över midnatt och tre dagar sen mitt vänstra knä vek sig åt sidan. Jag har nog inte riktigt fattat vad som har hänt ännu, för jag är inte ens ledsen. Bara tom. Det känns konstigt när jag tänkar tillbaka på onsdagens match. Det är en repris av min första korsbandsskada, skillnaden är att jag stegade till höger den 21/10-08 och nu i onsdags den 24/2-10 stegade jag till vänster. Likheterna är att jag var oattackerad, spelade höger 9 och knät vek sig.
Jag förstår inte hur mina knän kan vika sig av en steg-i-sättning som jag har gjort sedan jag var 6 år, en helt vanlig steg-i-sättning. Jag förstår inte heller hur jag kan drabbas av två korsbandsskador under mindre än 1.5 år.
Tanken var ju att spela handbollen klart, sedan gå över till fotbollen. Under sommaren väntade ett nytt lag i en högre division, vilken utmaning!
Nu vet jag inte riktigt vad som händer, jag vet ju egentligen inte heller vad som har hänt. Magnetröntgen den 18/3 ger mig defenetivt ett svar om vad som hänt. Dagen före, den 17/3, skulle jag och mitt högra knä fira ett år. Det står så fint i min almanacka. Visst kan vi fira den dagen, men det känns inte så glatt nu när det andra knät hänger läpp.
Jag har klarat mig igenom en korsbandsskada, självklart klarar jag en andra. Men jag måste fundera på vad jag vill just nu. Är jag beredd att stanna i Piteå för rehabelitering i ett år till, vill jag det?
Jag ska nog först smälta allt och först och främst vänta på svar från magnetröntgen. Men känslan i onsdags var så kusligt likt den känslan som jag hade den 21/10-08.
Tack för allt pepp, det värmer!
Caroline.. du är så himla bra! Glöm aldrig det!
SvaraRaderaUsch vad hemskt :( Men som du skriver så har du ju klarat av en korsbandsskada+rehabperiod en gång, inga tvivel om att du klarar av det en gång till även om det känns som en sjukt lång uppförsbacke nu kan jag tänka mig. bara att hoppas på det bästa inför magnetröntgen! kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaDu känner inte mig, men såg att du också läser Alms blogg, så jag surfade hit. Jag vet PRECIS vad du går igenom. Min högsta önskan är, säkert som din, att få vara hel och spela handboll.
Jag har dragit av vänster korsband 3 ggr.
1 gången gick halva av. Då gick man i och opererade och "rensade" i knät. (jag spelade då i elitserien) precis lagom till come back 2,5 månad senare viker sig knät igen och korsbandet är av. Då väntar 3 operationer eftersom det inte riktigt blir bra. I samma veva förlorar jag mitt kontrakt.
Jag tränar ensam och det tar mig ett år att komma nästan tillbaka. Jag blir då kontaktad av en annan klubb (i div.1) får kontrakt och kör sista rehabtiden med dem. Min andra handbollsträning med laget händer det igen. Knät viker sig och korsbandet är av.
Nu undrar kanske du varför jag skriver hemskheter? Jo, för att i söndags spelade jag min allra första match på tre år!
Jag vet att den resan du nu ska göra (om!) är överjävlig och fruktansvärt jobbig. Men ge dig inte!
Försök hitta en känsla en "målbild" ifrån handbollen/fotbollen som du kan tänka på när du kör rehab. Det har hjälpt mig.
(min målbild var känslan av att få stå i spelargången och sedan göra ett "match-inspring" till hög musik.)
Jag håller alla tummar för dig och hoppas verkligen att denna "rehabresa" kommer att gå snabbt och smidigt för dig. Ska slutligen skicka med dig ett citat:
"hinder är sådant du ser när du tar ögonen ifrån målet".
Varma hälsningar från ett kallt Göteborg
/Linda