Caroline Andersson: What a day!

Blev inringd till hemtjänsten i morse. Nuförtiden ringer dom så sällan så jag undrar vem f-n det är som ringer och väcker mig 06:55 på morgonen. När dom ringde någon gång då och då hann jag ändå ställa in den trevliga rösten, men nu låter jag bara som en trött och sur otacksam gammal gumma, vilket är mitt sanna jag egentligen denna tid på dygnet.

Jag kommer i alla fall inte på dåliga undanflykter för att inte jobba när jag ligger där halvt döende på morgonen. Det tycker jag är starkt. Det enda jag gjorde i morse var att ställa ett krav. Att jag var tvungen att att slinka in på Step In mellan 9-10 för att få ett nytt träningsprogram. Jag förfinade det hela med att säga att jag hade ett möte med min doktor som skulle fixa några övningar för mitt knä. Men vadå? Jag har faktist bokat om denna tid 3 ggr nu, jag ville ha ett nytt träningsprogram och jag vill inte betala 250 :- för att jag inte dyker upp på bokad tid.

Men självklart gick det hela lysande. När jag hade fått mitt krav beviljat så brummade iväg, andfådd av trötthet, till Munkis hemtjänst. Försökte se glad ut när dom sa "Det är så tur att vi har dig". Visst blir jag glad när dom säger så men det är svårt när man egentligen ska befinna sig i djupsömn hemma i sängen.

Nåja, det gick bra. Jobbade lite, tränade lite, duschade lite, jobbade lite. Sen var jag klar i hemtjänsten. Kl 14 brummade PPG:n vidare till revyns biljettförsäljning. Ett jobb som jag stormtrivs med! Headset är fina saker, glada pensionärer som bokar biljett till årets höjdpunkt är också fina saker. Mindre fina saker är att det inte är så ruschat än. Jag lånade fyra böcker på bibblan för att fördriva tid. Böcker om massage, alternativ medicin och fysisk träning för äldre människor. Det var fint.

Klockan slog 18. Efter att ha räknat kassan 10 ggr kände jag mig säker på det revyn inkasserat denna dag. Brummade till Furulund och Casa Hylander där jag ska jobba en vecka. Fick lite intro om hur allt fungerar och så, mycket spännande! Kommer bli så kul. KOM & KÖP!

Efter 14 timmars jobb så känner jag mig sömnig. En härlig känsla måste jag erkänna. Men inte riktigt lika bra som när man har ett smärtande träningsvärk i hela kroppen. Det ska jag försöka fixa till nästa kväll.

Detta var min dag. Det här var nog det längsta inlägget jag skrivit. Ganska logiskt för det här är faktist en av de få dagarna i hela mit liv jag har gjort ganska så jättemycket. Tjing!