Vi höll på i cirka 35-40 min innan lamporna slocknade i spåret. Jag kan bara tänka mig hur min kropp hade mått om vi hade fortsatt 20 min till. Tack för att någon släckte ljuset.
Jag tog mig trots allt upp imorse. Dels för att jag var tvungen, skulle ju faktiskt jobba. Om jag inte hade jobbat hade jag säkert legat i sängen hela dagen och kröjmat.
Jag hade ett städ idag, tack gud att jag hade klätt mig varmt. Min stela kropp mjukades upp under detta 2 timmars långa och svettiga städ. Jag kunde faktist böja mig ner och gnugga golvet.
-Mamma har förövrigt bakat dom godaste vaniljbullarna ikväll!
-Jag har sökt till högskola
-Träningsvärken är alltid som värst två dagar efter...
Glad ändå!
Kjam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar