Mot Piteå och knätester

Imorgon flyger jag hem och tar påskferie i en hel vecka.
Knätester på måndag - äntligen får jag ett kvitto på vad jag har sysslar med här i Oslo.
Sjukgymnastik tisdag - Mer tester....

Dom senaste veckorna har gått väldigt bra. Jag har kört på med tung styrketräning men jag har fokuserat speciellt på spänst vilket har gett resultat. Dock skulle jag har skippat springturen i lördags på asfalt... ajaj, mitt första opererade knä blev helt stelt, eller rättare sagt hamstringssenan blev helt masakerad. Då blir jag direkt oroad. Det har ändå gått 2 år och det är mitt högerknä jag har ont i? Jag kanske bär upp hela min kropp med det benet och överbelastar? Jag vet inte. Jag blir nervös.

Nåja, det blev ju bättre bara två dagar efter den där onödiga springturen på asfalt (underlaget kan man ju diskutera). Men våren i Oslo lockar till spontana springturer tyvärr.

Jag går med en nervös känsla hela tiden nu. Det är fotboll överallt. Min hjärna går på högvarv. Min andra rehabilitering har nått en fas då jag snart kan göra comeback igen. Jag är så glad och så livrädd på samma gång.

Ibland när jag går av trikken och t-banan så får jag känslan av att mina knän är typ ostabila och inte alls hinner med i "tvära" rörelser. Här snackar vi storstadstempo, in och ut från kollektivtrafiken. Hur fan ska det gå i tvära rörelser i fotbollstempo? Haha, jag dör! Sen drar jag till gymmet och hoppar sidledshopp på ett ben och känner att det är stabilt. Jag blir helt paranoid.

Sen blir jag nervös av tanken på att röra en fotboll. Under de senaste tre åren har jag rört ett fotboll 1 gång (!!!) och det var på en fotbollsträning i januari 2010. Får inte glömma allt spel med mina 1.5-åriga trollungar på barnehagen förstås. :)

Jag köper en fotboll i Sverige och checkar in på närmaste park i Oslo. Det får bli så.
Ibland önskar jag att jag bodde i Piteå och kunde vara med på "halvfart".