Hemmaövningar

Vem gör hemmaövningar klockan 02.00 natten till Juldagen? Jag.
Varför?
Jag googlar korsband, kollar in korsbandsbloggar och
 bestämmer mig för att komma tillbaka.
Tack.

Julen är här!

Vill passa på att önska alla en underbar jul!
Jag är hemma i Piteå en vecka för att mysa med nära och kära.

Jag har tid hos min sjukgymnast den 27/12. Det känns skönt att träffa henne igen för vidare vägledning av min rehabilitering. Jag har saknat hennes pepp under min träning på gymmet i Oslo. Även fast en rehabilitering är så mycket ensam-träning som det kan bli så är det grymt härligt att ha någon som ger stärkande ord ibland.

Mitt nya korsband går in på fjärde månaden just idag. Det firar vi med julklappar och god mat :)

Sen måste jag även visa de norska handbollsjenterna som spelar i kjol (!). Behöver jag säga att vi letar vidare efter ett handbollslag som Malin kan spela med i Oslo?
Till våren kommer jag leta ett fotbollslag i Oslo. Vad kommer jag vänta mig?

KRAM!

Sverige-Norge

Vilken final det kommer bli imorgon! Vi har beställt bord på O'Learys på Karl Johan, Oslos huvudgata. Det kan bli hur bra som helst, om Sverige vinner vill säga. Om Sverige förlorar så springer jag hem och låser dörren efter mig, jag vill inte känna av den norska patriotismen. Men det ser ju onekligen bra ut. Sverige bjöd kanske inte upp till det bästa spelet nu i semifinalen, men vilken vilja!

Träningsabstinens!

Jag har jobbat på barnhage i fem dagar nu. Det har resulterat i världens dunderförkylning och träningsstopp. Mina gutter och jenter är ju hur goa som helst, men vilken smittokälla. Jisses. 

Jag ska försöka klura ut några huskurer som kan få mig på bättringsväg, för här i Oslo undviker man helst att köpa saker, även medicin!

Jag måste erkänna att jag får lite ångest när jag inte tränat på länge. För varje dag man är hemma och gör ingenting känns det också som om comebacken skjuts upp en dag extra. Så är det väl också. 

Sen känns det som nu eller aldrig. En rehabilitering av en korsbandsoperation kan man inte vänta med eller gå igenom när man känner för det. Rehabiliteringen måste ske punktligt och energifyllt i så  många månader i sträck. Från uppvaket på sjukhuset och förmodligen fortsätta under hela sitt liv. Det där korsbandsspöket finns överallt och gnager både psykiskt och fysiskt. Tunga ben, prestation, framsteg, smärta, glädje, besvikelse, längtan, orättvisa. En riktig energislukare. Jag som befinner mig i en viktig fas drygt 3 månader efter operation, då mitt nya korsband ska "smältas/byggas in" i mitt knä, behöver träning NU!